Gabriella Bering arbetar som neurolog och är tvåbarnsmamma. Hon har debuterat som författare med boken Pappas sista vår, en dotters sorgesång över en älskad pappa. Där skriver hon om minnenas kraft att frammana det gemensamt levda livet och – efter förlusten – minnenas roll för närvaron som sedan finns kvar.

Gabriella har skrivit så länge hon kan minnas. Dagbok efter dagbok under sin uppväxt. Dagböckerna fick ett abrupt slut någon gång när hon blev vuxen, men skrivandet fortsatte. Essäer, noveller, dikter. En roman. Musik. I skrivandet bearbetar hon sin omvärld, vad som händer i henne och i andra och i världen vi lever i. För Gabriella är det ett sätt att förstå sig själv. Vad hon tänker och vad hon känner. Det är genom skrivandet som hon får perspektiv.